Mentaliseringsförmågan ger individen tillgång till och möjlighet att förstå sina djupaste känslor, impulser och önskningar. Det finns idag stor mängd forskning som visar samband mellan förälderns förmåga att mentalisera, att leva sig in i och förstå barnets inre, psykologiska tillstånd och utvecklingen av trygg anknytning hos barnet. Omvänt finns motsvarande samband mellan bristande mentaliseringsförmåga hos föräldern och otrygg anknytning hos barnet.
– Vi är våra relationer: Tor Wennerberg 2010
För att förstå socialt samspel, läsa mellan raderna, ha sunda relationer och någorlunda social kompetens så behöver vi vår mentaliseringsförmåga. Det innebär att vi kan förstå både oss själva, och andra. Att vi kan förstå att det som sker i det yttre, en persons beteende, bottnar i något som sker i personens inre som tankar, känslor, tidigare erfarenheter, minnen osv. När vi blir starkt känslomässigt påverkade tappar vi lätt bort vår förmåga till mentalisering vilket ofta leder till missförstånd eller sociala problem när vi agerar i det yttre, konkreta. Mentaliseringssvikt “smittar” och om en i rummet “tappar” sin mentaliseringsförmåga så är det lätt att nästa person gör detsamma och svarar an med samma mynt.
Genom att organisera oss miljöterapeutiskt kan vi skapa ett organisatoriskt utrymme där vi stannar och upp reflekterar och får fatt i vår mentaliseringsförmåga, vår nyfikenhet och vårt utforskande. På det viset ökar möjligheten att vi kan använda våra roller och vår organisation för att få syn på rådande känslor och affekter och ha ett mentaliserande bemötande mot den unge om denne översvallats av känslor och tappat bort sig själv i stunden.